Gaaaaahan

I’ve reached out and touched my personal Jesus – nä inte riktigt.  Det var några tusen personer emellan men ni fattar andemeningen?

Vad jag gjort idag? Efter jobbet tog jag och sonen tåget över bron, vimsade lite på Hovedbanegården innan vi hittade hur vi skulle ta oss till Parken. S-tog till Nordhavn, bus3A till trianglen och sedan var det bara att följa den mörk-klädda massan runt hörnet. Efter två timmars öron- och ögonnjutning följde vi bara med lämmeltåget i spöregn genom Köpenhamn och hamnade vid Österport där vi kunde hoppa på ett Öresundståg direkt till Malmö. Enda smolket var att hooden sonen siktat in sig på att handla inte fanns i hans storlek.

Jag kan bara inte få nog...
There’s only one way to soothe my soul.

PS Självklart hade pågatågen slutat gå när vi kom till Malmö eftersom tåget blev ståendes flera extra minuter på alla danska stationer. Taxi sista biten hem var ändå inte så dumt, det spöregnade. Ändå känner jag ett behov av att skriva min favoritslogan: ”Skånetrafiken – makes people walk”

#DEPECHEMODE4EVER

Vår julskinka har rymt…

tillsammans med resten av julbordet. Så tänkte vi i fredags när vi skulle ha firmafest. Ingrid hade beställt flottaste julbordet från Ellas Catering i Malmö till klockan 17:00 i fredags och vi väntade och väntade och Ingrid ringde MÅNGA gånger innan hon fick svar. Då visade det sig att de hade blandat ihop datum och klockslag så istället för att leverera till oss den 16 december klockan17 så tänkte de leverera den 17:e klockan 16. Vid det laget hade vi väntat nästan två timmar och var lagom hungergriniga och beställde i vredesmod pizza från Pizzeria Bellevue istället, vilka levererades rekordsnabbt av våra egna chaufförer Peter och Lasse! Gott, men inte vad vi tänkt oss från början.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Trots knas med mat hade vi hög stämning och kul på festen. Det har varit bland det bästa med att jobba här, för i fredags ställde jag ju även mina skor på hyllan för säsongen, att vi har en go stämning och KUL på jobbet. Sånt är viktigt.

Är det inte vår snart?

Fem dagar

kvar i Gula kläder. Känner mig lite kluven.

Å ena sidan har vädret nu slagit om till grinvinter med närmare noll och stormvindar var och varannan dag, då känns det skönt att jag ska få lite sovmornar en vecka före jul. Å andra sidan kommer jag att sakna alla härliga typer. Den här sista veckan ska jag försöka njuta av sällskapet så mycket jag hinner och på fredag blir det lite extra. Julfest! Eller Arbetarfest som vissa politiskt korrekta(?) envisas med att kalla det.  I alla fall ska det bli kul, bara man inte har skruvat upp för höga förväntningar så att det blir pannkaka istället. Risken finns ju alltid…

Det ”politiskt korrekta” grundar sig på en policy som man ibland snubblar på. Alla etniciteter, religioner etc ska ha samma rätt att ta plats men när man namnger en fest efter kristna värdegrunder blir det lite knas när man vrider och hakar upp sig på orden som en del gör. Mitt förslag till att lösa problemet är:

A) Inga fester alls

B) Kalla alla säsongsfester enbart Vår-,  sommar-, höst- eller vinterfest beroende på när den planeras.  Men folk fastnar kanske ändå på att restaurangernas cateringmeny kallar det julbord och innehåller skinka?

C) Vi firar ALLA religioners högtider. Vore inte det skoj och mest demokratiskt?!

Kalas och Adventsfrid

Igår hade vi adventsfest. Jag hade dukat upp med lite skinka, köttbullar, grönkål och annat som hör julbordet till. Wiv bidrog med en grymt god västerbottenpaj – det receptet måste fås!

Sedan var det ju som vanligt julgodisknytis:

vi pratade, skrattade, åt och drack gott och spelade alfapet.

Puzzel tyckte som ofta att det blev lite för glammigt inne så han föredrog trädgårdens vilsamma trygghet:

Idag har vi tänt det andra ljuset i advent.

Ros till smålänningar och och ris till skåningar

En era går snart i graven. Sonens främsta idoler sedan 2001, The Ark, har gjort sin sista spelning även i Malmö. Och VILKEN spelning!! Showtime som heter duga. Trots min trötta, fortfarande onda rygg kunde jag inte låta bli att dansa lite, lite. Det gör ont men det var det värt!

Mindre värt är Skånetrafikens agerande på festivalens sista natt. Inte direkt första gången vi inte kommit hem med Skånetrafiken från någon festival heller.

Skånetrafiken, som så storstilat slår sig för bröstet och talar om att de ”sätter in extra bussar och tåg under festivalen” kan gräva ned sig i citytunneln. Att köra med normalkorta tåg sista avgången för natten på festivalens sista kväll är ett hån mot oss som höll stånd till sista tonen… Tur man inte bor så långt bort. En taxiresa hem till Arlöv är överkomligt för mig, men hur gick det för alla ungdomar som bor lite längre ifrån?

Stort tack  till Taxi Kurir för trevliga chaufförer med bra service!

Att gapa över mycket

behöver inte alltid betyda att man mister hela stycket, enligt vissa nyare versioner kan man till och med bli arbetsledare:

Gapar över mycket

sök på ”den som gapar”.

Jag vet vad jag har och det kan jag hålla i tills jag vet om jag får det jag vill.

Wish me luck!

Intelligens, smarthet, eller normalbegåvning?

Vari ligger skillnaderna? Och hur mäter man egentligen sånt på ett rättvist sätt? Jag anser att det är väldigt subjektivt och inte relevant i något sammanhang, utom möjligen när man ska sätta betyg, fast då ska det väl handla om kunskapsnivå och det är ytterligare något annat. Man kan vara smart och idérik utan att ha kunskapsbanken knökfull och man kan vara faktaproppad utan att vara smart – i mina ögon. Det är vad man kan göra med sin kunskap som avgör om man är smart eller ej, inte hur många böcker man läst eller att man kommer ihåg periodiska systemet utantill.

En viss person i min yttre krets har fått för sig att sonen och jag tycker att vi är förmer än andra – för att ”vi svänger oss med fina ord” ?? Själv känner jag mig då som en fågelholk. Ok jag erkänner villigt att jag säger att sonen har språkbegåvning och har lätt för att läsa och ta till sig fakta, men är det att anse sig intelligentare eller smartare än andra? Tror inte det. Till saken hör att personen i fråga ofta, väldigt ofta, kommenterat sonen med att han är både intelligent och smart och att då sedan sitta och tycka att jag och kanske även andra i sonens närhet borde tänka sig för innan man dras med i idéen om att han är ”superintelligent” och underblåsa hans ego genom sånt som att ”Du som är så duktig…”.
Man bara undrar var dessa kvasipsykologer får allt ifrån?

Photoidiotique

Jag går just nu hos en jobbcoach. Hon tycker att man ska foto på sitt CV. Sonens kommentar om det, ”Huh då får du ju ALDRIG jobb!” Tack för den I alla fall har jag försökt att anstränga mig och bett sonen och senare bästaste E att ta några bra bilder på mig. Med blandade resultat:

Vemod och fula glasögon

Mitt hår tycker att vinter är 80-tal all over.

Bättre

Ja, ja vi får väl se om jag får fler jobbintervjuer med foto på CV:t, det kan inte bli värre än det senaste halvårets onappande på mina ansökningar i alla fall. Hmpf!

Intervjuteknik – obefintlig sådan

Torsdag förmiddag Ringer XY1 från bemanningsföretag Z för att höra om jag är intresserad av ett uppdrag på 50%, ekonomiassistent. För det är så bra att jag har mer än 5 års erfarenhet av ekonomisystem do-re-mi. Eh va? Var har jag skrivit det? Jag har kanske jobbat ½ år i det programmet. Bokas i alla fall in på intervju dagen efter, får meddelande från XY1 om att jag ska träffa XY2 då.

Eftersom jag är lite nyfiken på vad jag skrivit i mitt CV hos dem så loggar jag in men ser bara tre senaste anställningarna och de tre skolor jag gått igenom – undrar nyfiket var han fått uppgifterna om do-re-mi ifrån? Jag har bara ett vagt minne av när jag registrerade mitt CV hos dem nån gång i vintras och tyckte att deras hemsida var något torftig, därför har jag inte heller lagt någon energi på att söka via dem. Det var i samma veva som jag lade in CV på de tre "stora" – vilka alla ringde upp inom en vecka och bokade intervjuer och har hållt kontakten sedan dess med förfrågningar och kundbesök – även om inget resultat ännu nåtts. På måndag ska jag på kundbesök i Lund för Mp’s räkning 

 

Åter till företag Z:

På väg till intervjun ringer min mobil och XX0 vill veta om jag är intresserad av ett uppdrag på 50%, ekonomiassistent. För det är så bra att jag har mer än 5 års erfarenhet av ekonomisystem do-re-mi.

Jag: – Ursäkta, ringde du från bemanningsförtaget Z?

– Ja

– Jamen jag är ju på väg till er för att träffa XY2…

– Jaha haha okej då ses vi snart.

 

Väl framme så ringer jag på och blir insläppt av XY2 som välkomnar och visar in mig i ett rum och säger att XY3 strax kommer och tar hand om mig. Efter låång väntan kommer XY1 och säger att de är lite efter i arbetet på grund av sjukfrånvaro men att de strax ska komma och intervjua mig. Efter ytterligare liten stund kommer XY1 och lägger sitt block på bordet, säger att han kommer strax, ska bara… Precis när han lämnat rummet kommer XY3 in och spänner ögonen i mig samtidigt som han dunsar ner i fåtöljen och säger "Jaha, och nu vill jag höra vem (läser från pappret) Jeanette är". Jag blir lite förvånad för så burdust brukar det inte gå till på bemannings/rekyteringsföretag. Jag vill gärna tycka att jag har en del erfarenhet vid det här laget av intervjuer och just rekryterings/bemanningsftg brukar vara bäst i sådana här situationer för de har som främsta affärsidé just att rekrytera folk. Jag blir lite ställd och säger att "hrm åh, ja, det här är det jobbigaste…" och undrar i mitt virriga sinne om jag inte ska invänta XY1 som ju tydligen också tänkt sig att  vara med. Blir distraherad av en väldigt fet fluga som leker brandflyg framför ansiktet på mig och nästan fastnar i håret.

Precis när tystnaden börjar bli lite pinsam så kommer även XY1 in och slår sig ned. Säger att han ska sitta med för att lära sig. Då börjar jag med att berätta lite om mig själv och sedan tar en liten frågestund vid där jag pumpas på vilka system jag kan och om jag verkligen tror att jag skulle kunna sätta mig vid vilket som helst och arbeta…. "Ja, efter lite introduktion" svara jag. När jag påstår att ekonomi är ganska 4-kantigt och att de flesta system är uppbyggda på snarlika sätt eftersom 1 alltid är 1 och A alltid A i ekonomi så grymtar XY3 lite och samma när han frågar om jag fixar en momsredovisning och jag säger "jo, blanketterna ligger väl visserligen på nätet numera men borde väl se ungefär likadana ut" så säger han att han menade inte själva inrapporteringen utan att ta fram underlaget. "eeh, ja de flesta ekosystem har färdiga rapporter att ta ut?". Då grymtar han lite till och säger att ja, jo men färdiga rapporter brukar inte var så mycket att ha. Hur mycket (läs lite) kan människan om ekonomiarbete egentligen? XY1 försöker lite diplomatiskt inflika att vad han förstår av vad jag säger så har jag lätt för att lära mig och behärskar många system. Under intervjun har jag bett att få se vilka uppgifter de har om mig och var det står att jag har så mycket erfarenhet av do-re-mi? Det visar sig att de inte alls använt sig av sitt eget register utan tagit mina uppgifter från ams.se. Okej – där blir det ju lite knasigt eftersom det sytemet frågar först efter generell erfarenhet av yrket och sedan efter vilka system man jobbat med men inte i vilken utsträckning/kunskapsnivå. Då kan det se ut som om man jobbat 50 år med varje system… 

 

Jag är ju också nyfiken på vilket företag och exakt vad uppdraget går ut på, men det kan varken XY1 eller XY3 besvara för det vet bara XY2. XY1 vet bara att det är "ett stort företag och ekonomiarbete".

 

I slutet undrar jag om de vill ha arbetsbetyg/intyg eller referenser och svaret från XY3 kommer som ett kobrahugg "Åh, har du alla tre referenserna klara redan? Men sånt brukar vi inte ta in förrän mycket längre in i processen". Jag hade ju fått uppfattningen om att det var ett brådskande uppdrag och har man kommit så långt som till intervju brukar man få lämna referens?  Nu hade jag ‘bara’ två referenser så han fnös lite och sa att "TRE kräver VI men som sagt vi vill ju inte ha dem än i alla fall…. man ska inte nöta i onödan på referenser, säg att du söker 50 jobb och dina referenser ska svara på 50 förfrågningar.. då vill de nog inte vara referens så länge till"

Ja, jo om man lägger upp det så, så.. å andra sidan ringer man som rekryterare kanske inte upp alla ref som lämnas utan bara dem som blir aktuella men då slipper man ju fråga efter dem senare.. tänker jag.

 

Tjugo minuter efter att jag lämnat kontoret lämnar XY1 ett pronto pronto pronto meddelande på mitt mobilsvar om jag måste ringa tillbaka bums! Jo alltså – kunden är VÄLDIGT intresserad av dig och vi måste nog ha de där referenserna nu i alla fall! daahhh…. 

Väl hemma kommer ytterligare ett samtal om att han inte fått uppgifterna och jag skickar dem igen, de två jag har… Under tiden gräver jag fram en tredje referens men innan jag hunnit skicka den så ringer XX0 och ber om mina personuppgifter för att kunna skicka till kunden som väldigt gärna vill se mitt CV, för nu har de ringt på mina referenser och de var tydligen VÄLDIGT positiva – som om jag förväntat mig annat, Phah, tänker kaxet bom. Jag frågar återigen om vad det är för företag och att jag känner att jag inte vet vad som förväntas men inte heller XX0 vet något och säger att XY1 eller XY2 får återkomma med information. Det blir spännande att se om det ringer någon på måndag för att berätta mera.

 

Jag vet alltså minst en rekryterare som behöver gå på kurs i rekrytering, Moahhahahaa! Stackars 1 om han tar sin lärdom av 3, men jag har på känn att 1 är bättre psykolog och människokännare än XY3.

 

Nu ska vi bada,

TJIRRP!

Höst!

Det verkar bli en riktig Bio-höst för oss i år. Än så länge har vi varit på två filmer på mindre än två veckor. först såg vi "Ett öga rött". Vi trodde det skulle vara en komedi men man grät ju mer än man skrattade, en känslofilm med andra ord. Hyfsat bra. Igår skulle vi se "Shrek den tredje" men den gick bara sent och vi ville se en tidig föreställning så det blev "This is England" istället. Lite felval – jag satt flera gånger och undrade hur den kunde ha 11 som åldersgräns. Inte för att det var så mycket fysiskt våld och porr – även om det förekom en del men rent psykologiskt så var den mycket stark. Min lillkille såg helt färdig ut efteråt. Som tur var hade vi en fest att gå till och bli gladare av. jag trodde vi skulle stanna en LITEN stund och att Calle sedan skulle vilja åka hem, men det blev jag som ville hem först.

När vi kom var det ganska mycket folk och fler blev det – efter en stund försvann Calle och det tog en tag att lokalisera honom – han återfanns i pysselrummet i full färd med att måla en tavla. Sedan hade han svårt att slita sig från bowlingturneringen, han låg tvåa när vi gick…..

 

Jag har hittat ett par ögon att drunkna i och ett leende som skulle kunna riva mina murar…. Läskigt. Å andra sidan är det nog ingen större risk/chans att han ens försöker.