Jea

Archive for augusti, 2010|Monthly archive page

Höstkänning

In Natur on 31 augusti, 2010 at 20:11

Sista dagen i augusti och det känns som om vi redan vore sent i september eller rent av i oktober. BURR. Jag hade ju beställt en lååång och varm sensommar efter den hårda vintern vi haft. Tröstar mig med tända ljus, thé och filmmys i soffan.

I evighet saknad

In Adress Silvermolnet, Familjen on 21 augusti, 2010 at 08:26

Ja du mormor, nog var det en vacker begravning du fick i Sankt Nikolai på stora Torg. Med välputsade pipor dånade orgeln ut pampigaste begravningsmusiken och jag grät och grät.Hoppas du såg och hörde ordentligt där du satt på ditt silverkantade moln. Lilla Annie, som nu börjar bli stor och ännu mindre Elsa som inte heller är så liten längre, sjöng så vackert din favoritpsalm ”Den blomstertid nu kommer”. Så vackra och klara röster de har.

Johanna som alltid varit duktig på högläsning läste:

När Du är trött av levnadsåren
och handen inte orkar mer
När ögat dunkelt ser den sköna våren
och foten ingen stadga ger
Då vill Du somna, dina ögon sluta
och i evig ro ditt trötta huvud luta
Din verksamhetsdag har nått sitt slut
Din ordnande hand har domnat
Morgonen kom, Du kämpade ut
I frid Du stilla somnat
Det susar så sakta en sorgesång,
bland björkarna där hemma där Du bott en gång. 

Efteråt gick vi till tre hjärtan och drack kaffe och åt tårta och tröstade varandra. Som Tony sa, ”Vi fick många fina stunder och år”  Vi minns dig med ljus glädje men det känns ändå tomt. Saknar dig!
Alla sommarkvällar jag legat i ditt knä och somnat när du kliat mig (jag låter som en katt, men det var ju så det var) Alla sena kvällar vi bakade bullar för att elen var billigare då, och senare när jag som vuxen bodde hos dig på semestern kom Calle och jag hem efter långa dagar i brottet med bad och sol och jag lagade dina favoriträtter. Alltid så att det räckte till matlådor som du skulle njuta av när sommaren var över, vi åkt hem och hösten ylade runt knuten. Varje gång jag åkte hem var jag rädd att det skulle vara den sista men jag fick alltid en sommar till. Det var skönt att vi fick så många somrar tillsammans och nästan lika skönt att du nu fått somna efter ett långt liv, prästen envisades med att säga 94 men det blev ju nästan 95, 29 juli 1915 – 25 juli 2010. Sov sött i evigheten, Älskade mormor!

Shop again

In Fa-fa-fa-fashion on 3 augusti, 2010 at 19:23

Efter att förra veckan kasat Malmö runt för att hitta lämpliga kläder till sonen inför begravning – enda stället vi fann något av någotsånär snyggt snitt var på Vollmers för "ynka" 3790:-. Visserligen hel kostym men inte perfekt – så slank vi ikväll in på Dressmann fem i åtta och vóila: en svart udda kavaj med perfekt passform för a-kasseanpassad plånbok: REA 400 pix, tack o bock, den tar vi sa polisen! Nu fattas [bara] byxa, skjorta, slips och skor… Själv har jag det delikata problemet att jag har tre klänningar som kan passa men vet inte vilken som blir bäst. Till detta har jag en svart kavaj som jag fått av en Johanna i Stockholm (ja, den är gammal, men snygg) och nya snygga skor för 249 Reaksdaler på Din Sko. Får väl lägga upp bilder på ensablerna så får ni rösta på vilken som är bäst. Haha

Nu ska jag koncentrera mig på lite mord på engelska landsbygden, ska vi slå vad om att det blir tre stycken idag med? En kopp thé på det!

Oundviklig och outsäglig

In Adress Silvermolnet, Familjen on 1 augusti, 2010 at 21:30

är sorgen och saknaden som smyger sig på när man minst anar det. En blomma man tänker att hon skulle uppskattat, en doft eller smak förknippat med älskade mormor. Jo, hon somnade in för gott samma natt jag skrev det förra inlägget. För fyra år sedan var det svårt att tänka sig att hon inte skulle kunna bo på Wetterlunds väg längre, att vi inte skulle ha fler somrar med bad och storkok på Rotorp, och lika svårt är det att tänka att hon inte alls finns med oss längre idag. Kan fortfarande känna hennes lena kind emot min, hennes trygga doft i min näsa. Minns när hon var pigg och stark, våra sena kvällspromenader med Pontus, ibland i regn, alltid i mörker och jag var alltid livrädd för alla skuggor men med min hand in hennes var jag trygg.