Idag fick jag ett paket med posten. 
Ett förlåt för hur fel allt blev den där kvällen.
Jag är inte långsint så, men jag glömmer inte och ve den som upprepar sina misstag för många gånger – men ursäkter är till för att godtas och livet är för kort för att sura över klavertramp.
Så gott som jag sovit de tre senaste nätterna har jag inte sovit på länge. Att säga upp sig kan ibland vara rena hälsokuren.
Det var bara det jag skulle säga nu. Ut och njut av våren säger min kompis, och jag lyder glatt.
Efter en intensiv och mycket givande dag på Alnarp hojade jag kvickt hem för att snabbt som superwoman byta om och hasta iväg till tåget för att ta mig 114 kilometer till det ”öppna huset till sena kvällen” hos Lilla stadens senaste jubilar. Jag hoppas det bjuds på mat eller smörgåstårta och inte bara fikabröd på kalaset, jag är jättehungrig, jag hann inte äta något hemma.
För att inte röja min kommande överraskning tar jag bussen från stationen då jag misstänker att min vanliga chaufför befinner sig på kalaset. När jag närmar mig huset (strax efter 19) tycker jag det ser tomt ut men tänker att det kanske mest är de som bor nära som fortfarande är kvar. Väl vid dörren tycker jag det verkar ödsligt, men kanske sitter de i stora rummet som inte syns från entrén? Knackar på och väntar. Efter en stund öppnas dörren försiktigt och jag sträcker fram presentpåsen samtidigt som jag säger ”Är det här det är kalas?”
Till svar får jag ”Vadå? Kalas? Nej här är inget kalas.” Det blir tyst och sedan fortsätter han ”Nej alla har gått hem och jag har plockat undan allting, det var ju synd. Du får komma en annan gång. Jag är så trött, trodde aldrig det skulle vara så jobbigt att fylla år” varefter han stänger dörren mitt framför näsan på mig.
Snopet? Jodå.
(Ab)Surt? Absolut.
Förbannad? Vad tror du?
Jag sätter kurs mot föräldrahemmet men fastnar en stund vid bänken med den här utsikten.
Naturen är lugnande och tröstande. Hemma hos mamma får jag varma mackor, ett glas vin och så går vi kvällspromenad med lilla hunden och tittar efter vårblommor i trädgårdarna i skymningsljuset. Sover gott och vaknar upp till en aprildag med sommarvärme. Vi tar ett varv i trädgården och städar lite, pratar planering av rabatter och flyttning av perenner innan jag sätter mig på tåget hem igen. Hemma väntar sonen med grillen tänd.
Slutet gott trots allt.
MIN sida av saken 