Rymmarkatt

Att resa med våra katter är i allmänhet enkelt. De trivs där vi är och kommer när man visslar så att släppa ut dem hos mamma eller i stugorna brukar inte var något problem – om det inte är alltför många andra där vill säga.  Trots det så gick det bra under midsommarhelgen då det var fullt hus i båda stugorna. Även om de mest var ute i skogen och under stugan så kom de i alla fall fram morgon och kväll, gosade och åt mat. Att ta hem dem till stan var inte heller några problem och när vi kom ut till Svartvik så var de överlyckliga över att få bo i gäststugan med oss igen. Varje kväll kom de hem för att glufsa i sig mat och sova en stund innan de ville ut igen. En natt kom de hem vid halvtvå och hade svansar som sotarns största kvast…. stannade inne hela dagen efter, helt ointresserade av att gå ut… undrar vad som skrämde dem? Sedan var det glömt och de kom och gick som vanligt.  Jag hade bestämt mig för att allt eftersom de kom in sista natten så skulle de få stanna inne så att vi kunde åka direkt efter frukost. Självklart så vaknade jag på söndag morgon utan att en enda katt kommit hem…  jag gick en sväng och visslade efter dem. Ingen katt…. När jag kom tillbaka till stugan hade även Calle vaknat och vi gick ytterligare en tur i skogen och på väg hem kom Dino luffandes efter oss men ingen Puzzel. Trots att vi gick flera rundor fick vi inget svar, han brukar ju komma när man tjatar lite i alla fall. Ångestmolnen hopade sig – ska vi behöva åka hem till Skåneland med en katt mindre! och vad kan ha hänt, har Lokatten varit här? Har han blivit instängd/fastnat i något gryt? Efter mycket tvekande tog jag Dino och vår packning med ner till stan för att lite senare återvända i hopp om att kattafan 2 skulle dykt upp. Jaja…. När vi ätit middag, lagt oss och Calle till sist somnat och jag skulle gå på dass – då minsann behagar han att dyka upp som om inget hänt.  Försökte väcka Calle för att åka till stan men fick inget gensvar så vi sov över en natt till. Sedan åkte vi hem till en undrande Dino som nog tyckte att vi var konstiga som bara dumpade honom så där och nog kunde han tänka sig att bo kvar på trossvägen själv, man får ju en del gobitar från köket om man tittar tillräckligt snällt och länge på den som lagar maten…

Tokiga unge!

Sonen har en idé om att man MÅSTE bada när man är i svartviksstugan…. även om det bara är åtta och en halv grad (8,5) i vattnet!  Från idyk till upp igen tog det inte många sekunder….