Jea

Archive for september, 2010|Monthly archive page

Är det höst på riktigt nu?

In Farmen on 26 september, 2010 at 19:38

Efter ett sista solvärmeryck  i fredags, då sonen och jag passade på att njuta solens strålar på ett av stadens caféer, har världen blivit mycket grå. Dimmolnen orkar inte lätta från åkrarna på hela dagen och Akka och hennes vänner anas mer än syns när man vänder blicken uppåt vid det vinande ljudet de avger på väg mot andra breddgrader.

Jag funderar en del där jag går och påtar, eller rättare – lavar fram ljungparti efter ljungparti på borden, undrar vad som kommer att bli bra eller mindre bra. Känner mig otålig och tillfreds på samma gång, vill men vill inte fortsätta. Tänker att [om] jag får mer ansvar så känns det kanske bättre men kommer det att hålla i längden? Jag tycker nog för mycket om saker och ting för att kunna foga mig i snörräta rader efter färg och/eller storlek.

Annonser

Bara så där, på en måndag?!

In Mat och dryck on 20 september, 2010 at 18:06


Jo visst kan man ha liten kräftskiva mitt på en måndag, särskilt om kräftorna annars riskerar att förfaras. När vi bestämde att vi skulle festa till det i helgen så visste jag ju inte att jag skulle tredäckas i ögon- öron- och bihåleinflammation och varken ha smak eller ork för några små havslevande spindeldjur under helgen. Men idag, en utomordentligt vanlig regngrå måndag och efter 6×2 hästkurspiller (28 more to go – bläh) börjar smaklökar och annat återvända till livet om än i små doser. HOSTH*OST. Snart blir det efterrätt, vaniljglass med varm hjortronsylt. Det enda jag saknar på detta förträffliga kalas förutom mera sällskap – sonen försvinner mellan varje mål in på sitt rum med nå pangpangspel – är en lille lille en och en västerbottenpaj, det hade toppat alla tiders högt, men man kan inte få allt och en lille en på en måndag och till råga på det drogknaprandes både det ena och det andra mot elaka bassislusker är knappast tillrådligt. Så jag skålar i lite Cocillanaetyfin istället. "Näääär som sola går ner över L’boms daasss, ja dåååå ä’ deeeeee’ våååår" skrålande vi varje år i sen septembernatt i stugan, sista festiviteten innan stängning när vi bodde närmre. Suck, vad man blir nostalgisk när man är lite sjuk och pjäcklig. Så, så, ryck upp sig nu, roligare tider kommer alltid åter! Klackarna i taket – eller nä, dyker ner under täcket istället.

Fy..

In Vilse i pannkakan on 13 september, 2010 at 22:34

…för den lede för pres(en)tationsångest. Men snart har jag knåpat klart på PB och CV. Roligare att tänka på är trädgården jag blir med i december. Jag funderar för fullt på idéer för både framsidan med massa krukor och baksidan med rabatter. Sonens önskemål om "jättestor Magnolia" (M kobus) får krympas till en M stellata, jag tror inte bostadsbolaget uppskattar ett om tio år tio meter högt och nästan lika brett träd på den lilla gräsplätt vi har till förfogande vid huset. Undrar om de tycker illa vara ifall jag råkar utöka min trädgård lite till gräsmattan och gångarna utanför? Med mina visioner om vad jag vill ha och sonens idéer om vad vi ska ha så behövs det. Reclaim the betonggetto!

Hej mormor!

In Adress Silvermolnet on 11 september, 2010 at 13:34

Nu har det gått ett tag och jag har fortfarande inte vant mig vid att du inte finns att skicka breven till. Hösten kom med virvlande fart. Faktum är att sommaren tog slut när vi sa vårt sista adjö – fast jag kan som vanligt inte erkänna det. Vare sig att vi sagt adjö eller att sommaren är slut.

Calle har växt som ogräs hela sommaren och vi försöker göra oss av med en del av hans vintersport-saker genom att lägga ut annons på nätet. Puzz vill som vanligt vara med på ett hörn:

Har varit och tittat på en lite större lägenhet i marknivå med stenlagd uteplats i väster (entré) och inglasad liten altan och gräsmattetäppa i öster. Hoppas på att få den så att jag kan återuppta mina odlingsprojekt i olika former och Dino slipper trapporna, han verkar ha ont av att gå i dem.  Fåglarna mår bra. Häromdagen kom jag på Kenny Kanarie med att demolera min bollkryss, blombladen är visst delikata för en liten fink.

Vi har fått njuta av vackert men kyligt väder nu en period men idag är det gråtrist och regnigt. Hoppas på soligt i morgon då jag ska jobba igen. Tänker ofta på dig när jag plockar bland blommorna och vi får in något jag vet att du skulle tyckt om.
Saknar dig, Kram //J

Mera framtidsfundering

In Vilse i pannkakan on 7 september, 2010 at 14:16

Nu när jag fått några veckor till undrar jag hur det egentligen tänks. Hände något när jag sa att jag kunde och ville mer än vattna blommor? Hade Ann rätt när hon sa att man måste så lite frön först innan det kan bli mera? Kommer jag att få mer ansvar och göra allt det där jag ser behöver göras? Kommer jag fortfarande tycka att det är kul nu när jag redan en gång trott att det var slut på tider? Hur länge kommer mina deltidsdagar i stämpling räcka? Det här börjar kännas som Gernandts uppläsning av eftertext till "Lödder". I alla fall, så funderas det mycket på hjärnkontoret över vad jag ska rikta in mig på.
Har hittat ett drömjobb: Webbredaktör på Odla.nu. Tänk att få läsa, skriva, fotografera och dutta med material till hemsida om växter, trädgård och odling på heltid! Jag kan ju växter, fotografera är störtkul och skriva måste jag för att må bra. En gång i min ungdoms dagar hade jag ju journalistdrömmar, kanske kan de vävas samman med vuxendrömmen om ett roligt och utvecklande jobb med växter och trädgård. Ja, jag får väl ta och försöka knåpa ihop en ansökan…
Det enda jag brukar har svårt att skriva är just ett bra CV med PB (personligt brev, reds anmärkning – haha). Buss på, Go Girl etcetera, etcetera. Det värsta jag kan få är ett "Tack för visat intresse men…"

Jag trodde jag ville mer än jag egentligen ville

In Fäfolk on 4 september, 2010 at 06:48

har jag insett så här efteråt. Istället för att känna mig förfördelad och ratad känner jag mig lättad och om jag aldrig behöver ta på mig en ful röd pikétröja igen så är jag rätt nöjd med det. Det är inte roligt att jobba när det är oorganiserat, stökigt och ledarskapet frånvarande hela tiden. Att jag trodde jag ville så mycket beror nog på min "duktighetsiver". Att få rycka tag i stöket och felhanteringarna är ju det jag är bäst på men på en arbetsplats där nästan ingen annan verkar bry sig blir det inte kul i alla fall. Man vill ju få viss Cred för det man gör, även om det "bara" är en klapp på axel och ett glatt tillrop ibland. Jag är ändå mycket nöjd med min insats i sommar, beröm från kunder värmer hjärtat det med.
Nä, nya tag mot nya mål och nu järnspikars ska här styras mot bättre tider! Kväll och helg är ändå inte så kul att ha uppbokade hela tiden. Familjeliv och hem förfaller förfärligt när man inte orkar ta tag i något när man kommer hem kl 21 varje dag efter fulldag på språng.