Tomas Ledin sjunger om sand och Isabella och jag får en svidande längtan. Till sommar. Mörka sensommarkvällar där ljudet från konserten vid brottet letar sig upp till Rotorp. Till en annan tid. En tid då jag var yngre, sonen liten och du sov på övervåningen när vi åt kvällsmackor efter att ha suttit och lyssnat på Ledin på avstånd. Saknar dig, min älskade mormor.